Anniversary
8 months ago
Fyra år gifta – fjorton år tillsammans. Fjärde bröllopsdagen kallas vad jag förstått för Frukt- eller Växtbröllop.
För mig känns symboliken mer som en påminnelse om att relationer aldrig blir färdiga. Det är inte bara att hålla fast vid det vi redan har, utan att hela tiden hitta nya vägar, nya vanor, ibland också nya vänner. Och att det ska rymmas både vi och var och en av oss i det. Att det krävs en hel del gräva och prata med växterna för att dom ska må bra. Det har vi gjort det sista året. Grävt och pratat och med det mått bra.
Det är fint att bli äldre ihop, att få vara någons viktigare person men också med det kan det bli lätt att ta förgivet. Jag är så glad över att vi har vågat ta beslut, förflytta oss både fysiskt och mentalt de senaste åren- även om det har gjort saker mer tydliga och våra olikheter också då blivit skådade i ljuset. Ibland har jag frågat om man alltid måste vilja samma sak, eller om det räcker att verkligen vilja vara tillsammans. Det otroligt privilegierade, för givet tagna, fina – och lite melankoliska – i livet tillsammans är ju att allt bara pågår. Oavsett om det är stora händelser eller stilla rutiner så blir det alltid vardag till slut. Och det är just där, i det som inte är rosenskimmer eller golvvältande, som kärleken behöver få plats.
Jag hoppas att nästa år får innehålla mer av det som varit så bra för oss – mer närvaro, men också kanske ännu mer skratt och om man verkligen får önska – mer flirt.
Solen har skinit varje bröllopsdag för oss. Tog vägen över strömmen efter jobbet.
Gick förbi Kaplans där vi köpte våra ringar och sen stod jag och tittade på vinterjackorna innanför Totemes skyltfönster när jag väntade in John.
Dom höll precis på att stänga och det kändes som att bevittna en hel koreografi, alla skulle slussas ut och sen skulle alla brickor bästas in, vantar på, larmknappen av, damvippan fram.
Sen stegade jag bort till Prinsen. Där vi hade vår bröllopsmiddag- av egentligen precis den här anledningen, det är en resturang vi så ofta besöker att det blir som ett romantiskt inslag i stadsbilden.
Vi fick nästan fönsterbord och det kändes höstigt för första gången i år.
Allt var som vanligt och det är ju precis så jag vill ha det, alltsom oftast i allafall.
Jag åt Biff Rydberg med extra Pepparot och äggula.
Försökte minnas hur det kändes för fyra år sen.
Tog en kaffe och pralin, pratade om barnen, om ny soffa, två böcker vi läser, om en väldigt viktig grej och sen var den middagen slut och bröllopsdagen till ända.
Julia Hichens
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: juliabrukroken@gmail.com