För några veckor sedan besökte jag Diamond Industry Insights 2025 på Hotel Diplomat, ett välkomponerat arrangemang av Smycken & Klockor Branschorganisation tillsammans med Natural Diamond Council. Fokus låg på transparens, utbildning och framtid – tre ord som sällan förknippas med diamanter i det offentliga samtalet, men som denna kväll fick ta plats.
Vi fick lära oss om skillnaderna mellan naturliga och syntetiska diamanter, hållbarhetsfrågor och terminologi. Det var inte bara lärorikt – det var också uppfriskande att få ställa frågor i en miljö som inbjöd till öppenhet om ett mkt minerat ämne.
Och så till det sociala – minglet. Ett samtal blir längre än väntat. Ett skratt fastnar. Den här gången mötte jag bekanta, men också någon helt ny – en kvinna vars sällskap jag uppriktigt uppskattade.
Vi hann prata mycket om jazz, estetik och konst, och det påminde mig om hur berikande det är att möta någon som ser på världen med en annan blick än sin egen. Det är kanske det mest värdefulla med events – inte bara kunskapen som delas, utan människorna man inte visste att man skulle träffa.
Tack Joos PR för inbjudan och tack alla som tog sig tid till samtal.
Dom har öppnat en ny lunchrestaurang vid jobbet och det betyder kökslingo och ”chefs”utrop på daglig basis. Älskar trycket i storkök. Det finns även en helt magiskt toscakladdkaka att ta med till kaffet.
Dom säljer även ett te som säkert många kan strida kring hur vidare det är godis eller gott på riktigt. Allt med körsbär säger jag – Penicillin säger min syster.
Jag har gett mig ut på jakt efter en sida streamer till landet. Det är en djungel av mycket fult, alldeles för stort och förmodligen inte nödvändigt. Ni som äger en, skulle ni rekommendera?
Fotar tak för att komma fram till vilken nyans av grön/grå/brun som kommer mjuka upp på rätt sätt. Om ingen vänlig fakturan vill samarbeta med ett litet Cedertak dvs? (Ute med hoven här som ni märker)
Äntligen utan strumpor.
Kaffe och blommor from Petit Marche
Passerar dessa inredningsproffs på väg till Brunos hund affär och Carolinas Galleri. Stannar utanför och stirrar in. Helt så – rakt på. Sen tar jag ett djupt andetag och viskar – ”i ett annat liv”
Några steg ned kan man leva genom sina vänner med världens finaste kurerade Galleri. Helt ny logga och allt är perfekt, precis som den alltid skulle varit.
Hon står innanför fotar och smilar jag står utanför stolt och fotar. Choose someone who talk gently about you in a room full of interesting people- och som skickar en 10 hysteriskt roliga memes om dagen.
Jag ville köpa en tavla men det fick vänta.
Solen sken in genom fönstret och reflektionen av nya logotypen är otrolig.
Försökte norpa med en bok till Arts & Tea. Lät den ligga.
Drack go kaffe och träffade Märtha från Jenerica Jeans som var där på besök. Visade sig vara en oerhört kreativ och intressant person. Såklart. Hon driver bland annat den här vintage shopen online som jag vill tipsa om.
Vinkade hej då och hämtade barnen och hunden för middag.
När alla somnat var det dags för mig att ”orka” mig på White Lotus S03. Det blev ju såklart så att jag fastnade och sov alldeles för lite för min ålder.
Går gatorna fram och tittar på stora bilar till sommaren.
Sitter uppe sent och letar efter en snickare som inte ska gå upp i rök när man precis lyckats projektleda varenda detalj. Det sket sig. Dom har fortfarande gått upp i rök och vi är tillbaka på ruta 3(?).
Fortsätter med ljusa jeans och mockajacka.
Sen hade jag vad man kan kalla för en mini krasch. Jag tror det blev lite mycket. Våra snickare på Öland har gått upp i rök sedan några veckor men jag har lite levt på hoppet om att dom magiskt ska höra av sig, att det är skräppostbekrymmer. Att det varit influensa och röda dagar… så där håller jag på. Men ungefär här tog den positiv (jag får hålla plan A,B och C igång samtidigt) personen semester och kröp ned i sängen för att bara stirra en stund. Det är bra att stirra lite när man behöver perspektiv. Allt kommer bli bra, det är värdsliga ting. Men tillät mig att bli lite ledsen, lite stressad och pressad för en stund.
Senare i veckan läste jag ut den här. Ruggig på alla sätt men så välskriven. Det märks när språket kommer från en författare som tidigare rört sig i en annan genre. Vissa val av meningar gör att man förflyttar sig från kriminalhistoria till lyrik. Sen tillbaka till enkel bladvändare igen. Ett fint tips istället för en serie – för du läser ut den på nån kväll. Lovar.
Vi spenderade 1 maj med att demonstrera, sova ikapp och uppfostra unghund. Det var känslomässigt på alla plan. Allt förutom sömnen.
Nästa vecka ska jag gå in i med en så positiv kraft att jag tillockmed tänkte choka min barista. Han tycker i vanliga fall att jag är en solstråle, nu ska han få se på prisma. Och mest av allt är mantrat Get shit Done!
Hej,
I mitt senaste brev för prenumeranter kan ni läsa en mer personligt skildring under månadens rubrik – The Art of Pursuit. Det handlar precis som i det öppna brevet om drivkraft, men kanske mer specifikt om en längtan efter att röra sig genom känslor – via dans. Både i tanken och till vardags, hur sinnet påverkar men också en hel del ytlig estetik. Meryl Streep dyker upp (igen) som musa, tillsammans med en lista av mina favoritfilmer med henne.
Det finns också plats för en vårönskelista och några tankar om vad jag ser som up and comming inom konst, mode och skönhet. Om ni är prenumeranter- kom gärna med reflektioner och dela era tankar, jag är så nyfiken.
Om ni inte är prenumeranter än men skulle vilja bli det, så har jag gjort ett speciellt erbjudande till er läsare från bloggen, ni hittar det här Arts&TeaTwwp.
Hoppas vi ses även där.
Annars hörs vi här snart.
/ Julia
Lite backlog på det här inlägget för det handlar ju om förra veckan, eller vilken vecka är det egentligen? Med röda dagar- klämdagar och snuviga barn kan det lätt bli svårt att hänga med i svängarna. Ni får iallafall en vecka 17 här i väntan på denna. Hoppas ni haft en fin start på våren, för vi säger att den är här nu va?
I julas släpade jag hem en 15 kilos enorm taklampett och nu när jag ligger och tittar upp på den kan jag både skratta år det och skäms-glädjas åt min envishet.
Det är äntligen ”Mocka kavaj väder” igen, känns som det borde finnas ett begrepp för det. Lite som Trench season? Jag har haft så många små olyckor i ansiktet den här veckan. Bula i pannan efter energiskt kaffebryggande under hylla, riven läpp efter isbjörns lek, blåtira och svullen ögonvita due to hundtass. Så om ni ser sår överallt kan ni fokusera på den snygga kavajen istället. Den här har några år på nacken och är från Massimo , såg att dom har något likande för er som
Frågade på Instagram.
Barnkalas calls for dubbel tryffelkladdkaka. Coop har sådant bra bageri på Sveavägen att man inte behöver baka själv längre. Varsigoda för tipset.
Eli fyllde 5 år. Hur? Hur kan det vara så länge sen, eller är det så att det känns som flera livstider gått sedan dess. Hur kan livet förändras så på 5 år?
Vi gillar ju att fira så det var en stort dag för oss alla. Vi blev lite sena ut genom dörren till jobb och skola men så ska det kanske vara när alla vill ha morgontårta? Nu är det snart ingen i familjen som är mini längre.
Jag försöker hitta tillbaka till glädjen i att bada i badkaret, har svårt för att bli varm och slö när det ligger mkt på mitt bord. Det blev en bok och ett skroll efter den perfekta vägglyktan i antik brons.
Magnolian blommar stort och snabbt tyvärr. Men vackert så det värker.
En bild i månaden på Bruno när han står precis här. Blir en fin Timelapse sen när han vuxit klart. Han blommar också stort och snabbt.
Det finns två sorter utanför fönstret, buskvarianten skulle jag vilja plantera på landet men vet inte om det är värt det med tanke på säsongen som flyttas fram varje år?
Provade en sommarklänning på Arket som hade fint fall. Svårt med Jersey om den inte är tung och ribbad som i det här fallet. Ni hittar den här
Snart är det koltrast på fönsterblecken och barn i badpoolen utanför.
Det var en fylld till bredden fin vecka.
Jag gjorde nyligen en Q&A på Instagram – jag lovade att fördjupa svaren något här. Jag glömde tyvärr att spara ned alla och vips så är dom ju borta när dom ligger i stories. Men några av frågorna stannade kvar. Så kan nästan hålla det jag lovade.
“Vad har du på dig i vår och sommar – kontor, AW, semester?”
Jag går nästan alltid på klassikern. Jag tror inte på att klä sig för att signalera säsong – snarare för att möta rätt tillfälle om ni förstår vad jag menar.
En välsittande linnekostym är aldrig fel. Till kontoret med loafers eller klack, till aw med öppen skjorta, lite fräknig hud, och en brun läpp.
En teadress – minimalistisk i snittet, inte för gullig – är helt perfekt för sommarens bjudningar. Kasta en kavaj över axeln och den funkar till möten också.
En lång pennkjol, vit skjorta, nätt sko och portfölj för dagarna då man vill se samlad ut, även när man inte är det. Och ibland bara skjorta, byxa, klack. Självfall i håret, en kam i luggen. Patchouli på huden, diskret men ihållande. Men aldrig för mycket. Det ska finnas luft kvar i uttrycket.
”Varför slutade du dricka?”
En fråga som förtjänar ett eget rum, ett eget inlägg. Jag bär den varsamt tills jag vet hur jag vill formulera mig – för mig själv, först. Det kommer.
“Vilket plagg använder du mest?”
Mitt mest använda plagg är en barn jacket – en klassisk oljejacka i countrymodell, som hämtad ur en brittisk stallmiljö. Den är smidig, tidlös och bara blir bättre ju mer den lever. Jag bär den till nästan allt, året om.
Sen är det de självklara: tweedkavaj, vit skjorta, kabelstickad tröja, ecru jeans. Chanelballerinan är en ständig följeslagare – elegant, slitstark och precis så användbar som ett riktigt favoritplagg ska vara. Jag har haft dem i över ett decennium, och de bär både vardag och minnen i sig.
Och så en vit kavaj med skorstenskrage – som gör att jag alltid känner mig som någon som har koll. Oavsett om det stämmer.
Men mest av allt, kanske, mina sidenscarfar. Jag knyter dem i håret, runt halsen, över handtaget på väskan. De följer med genom årstiderna som ett slags mjukt, tyst underskrift. Inget säger “jag vet vem jag är” som ett väl valt siden.
”Vad ser du framför dig just nu – mode, inredning?”
Just nu står jag på randen till ett stilmässigt öde: att fastna i mina egna Hermès 2001-fantasier.
En broderad tunn blus, en petsug sko från Toteme – allt ligger högst upp på lista. Har spanat på dem båda sen bilderna från Runway droppade i julas så det blir nog ett köp – när man tittar på något på det där sättet kan det bara betyder att jag kommer använda det resten av livet.
Inredningsmässigt har fokus flyttat ut på landet. Framför allt till köket. Det har gått från skiss till något som nästan ligger som ett linne mot huden – en dröm som bor i mig. Det är ju inte en plats jag har bott eller växt upp på, men ett ihopplock av intryck, dofter, ljus och detaljer som får mig att känna hemma. Att få skapa den klassiska, generösa, familjära platsen för oss och pojkarna känns både obeskrivligt vackert och ärligt talat… svårgreppat .
Barstolar, porthandtag, väggarmatur, stalldörrar, poolentreprenad – allt ska på plats. Men just därför är det också det mest spännande jag vet just nu.
Det är roligt att svara på era frågor, om ni har några fler så kan ni kommentera på det här inlägget så lovar jag att ta dom i nästa omgång.
Fråga vad ni vill,( Jag kan ju ändå dolls) så lovar jag att svara. <3
Att möblera för livet, inte för stunden
Jag har älskat att möblera så länge jag kan minnas. Redan som barn bar jag runt på möbler, vek små filtar över stolsryggar och ställde saker i vinkel tills det “kändes rätt”. Jag tror jag har det från min pappa – han hade samma behov av symmetri, av att få saker att stå still i sitt uttryck.
Personligen dras jag ofta till empire och regency – stilar med historia, former som har tyngd och balans. Men det får aldrig bli för övermäktigt. Det viktigaste är att hemmet känns naturligt i sitt sammanhang. Att möblerna och detaljerna inte överröstar husets själ, utan förstärker den.
Jag vill inreda för att leva, inte för att imponera. När något blir alltför ängsligt – för trendriktigt, för tillrättalagt – lämnar det en märklig oro i rummet. Då tappar jag intresset. För mig handlar ett hem om hållbarhet, inte bara i material utan i känsla. Det ska hålla för ögat, men också för hjärtat.
Bland mina ständiga inspirationskällor finns några böcker jag återvänder till om och om igen: The Welcoming House, The American House, The Country House Book, samt de vars bildspråk dröjer kvar länge – Deeda Blair, Jake Arnold, och flera utgåvor från Rizzoli. De påminner mig om att det aldrig handlar om att skapa det perfekta hemmet – utan det rätta, för just oss som lever där
Det vackraste rummet är det som andas med huset, inte överröstar det.
Favoritböckerna på soffbordet: The Welcoming House, Deeda Blair, Jake Arnold. Som samtal med någon som förstår.
Att möblera är mitt sätt att tänka med händerna. Allt handlar om balans – mellan det eleganta och det enkla.
Hemmet ska hålla för ögat – men ännu mer för hjärtat.
Jag älskar Pinterest och bloggar – förstås – men inget slår känslan av att slå upp en riktig bok, bläddra långsamt, känna vikten av bilderna. Det finns något stillsamt i att inte scrolla. Något mindre ängsligt, mer eftertänksamt.
Hus kunde vara skeva, lite dämpade, helt utan ambition att likna någon annans. Det fanns en stillhet i det personliga. En vardaglig storslagenhet.
Jag kan sakna tiden då ljuset i ett rum bara var för oss som bodde där. När ett fönster i kvällssol inte behövde fångas, redigeras eller delas – det bara var.
Nu finns så mycket inspiration – men också en risk att vi inreder för att visa, snarare än för att bo.
Empire, regency, men aldrig för mycket. Jag vill känna själ, inte scenografi.
Tänkte dela med mig lite av de projekt som pågår nere på Öland just nu. Det är ju alltid något som poppar upp när man minst anar det, sen är det väl mestadels min personlighet som bidrar till att listan snabbt blir lång. Jag kan inte gå igenom ett rum utan att ta med en bets, en symaskin, tejprulle eller roller.
Jag mår aldrig så bra som när jag är i hantverk, det är som att allt blir tyst och jag kan låta tiden bara gå. Vad som kan se ut som att jag inte vilar blir i mitt huvud den högst form av avkoppling. Men man märker ju en vecka senare att kroppen kanske skulle mått bra av att bara sitta i en soffa ett tag. Men det kommer det också. Hela semestern ska vi vara här. Det känns som oceaner av tid för att sitta still?
Jag har försökt tömma skåp och kök iom att vi snart (om en månad) ska installera det nya. Jag har tagit hjälp av Nordiska kök igen då vi blev så nöjda med hur vår vision för stadsköket kom till liv. Tror om möjligt det här kan bli ännu bättre? Vågar man ens tänka så.
Det gör att det sitter färgprover, betsprover, ekbitar, kakelbårder, tapetrrämsor och NCS koder på allt. Men ni förstår ju peppen kanske?
Vi köpte ju huset möblerat så man har behövt fundera på vad som är själ och vad som ska få flytta vidare. När man tömmer ur ett äldre hus så får man vara noga med att inte ha för bråttom, den här korgen till exempel. Den fick stanna.
Jag har packat upp servisen som jag fått av Newport och inser snabbt att jag får ta och köpa på mig det dubbla – måste ju räcka till alla gäster. Men den blev precis så fin här som jag hade tänkt mig. Som om den alltid funnits.
Jag har tejpat en profil på garderobsdörrarna och målat dem i väntan på att vi ska beställa list och plocka fram gersågen. Bytte alla knoppar mot kläppar och de passade perfekt med sänglamporna i polerad nickel.
Försöka göra mig hemmastadd i området och åkt runt och knackat på hos handelsträdgårdar, färgbodar och bönder. Det finns så mkt lokalt att upptäcka precis överallt.
Fick med två färgprover från Ylva som drev café butik och handelsgård. Blev sugen på att måla om badrummet en vända till?
Det kändes kanske lite väl brittiskt med blått. John blev glad av tanken, jag blev tveksam.
Men vi väntar in det fina handfatet med pelare och lite annat.
Jag var hos Bolist tre fyra gånger, det är trösklar, socklar? Metallister till heltäckningssisal, fogmassa, stoppfärg ju name it. Men jag trivs här- startade konto efter att jag berättade att det är tre hus som vi ska renovera. Dom log och sa, vi ses imorgon.
Tittar efter rätt sten överallt.
Sen provade vi den mörkare färgen blandad med superhäft och golvfärg i väntan på golvbeslut. Blev inte nöjd så ordagrant tillbaka på ruta ett.
Så vi stannar där sa vi. – men jag har nämnt att väntan inte är min bästa gren. Det ska ju in golv här…
Tog upp det lilla projektet måla om fasad istället, om vi ändå ska vara ute så kan man utnyttja tiden.
Det. Ska målas in alla vita knutar och det ska på fönsterfoder och den mörkgröna ska bli fönsterfärg men det är otroligt härligt att se så snabb förändring som det blir när fasaden förändras.
Sen testade jag kulörer på Microcement.
Mätte sporadiskt hus köksmöbler och ö ska få plats. Blev väl inte direkt klokare av det. Men kanske kanske kanske har vi kommit till det viktigaste och vackraste beslutet för köket nu.
Man tager vad man haver då alla andra är på stranden och ingen kan hålla upp. Men det räcker ju inte att tejpa upp storleken på saker som ska stå mitt i, man måste få upp någon slags volym ändå. Det här är ändå det jag sett fram mest emot sen vi började skissa i januari. Tänk att det kanske snart är verklighet.
På den vägen är det just nu. Lite fasad, lite bad och en hel del kök. Vill ni se mer?
Hej,
Nytt nummer av Arts & Tea ute nu!
Ni vet att det kommer ett nummer i månaden va även om man inte är paid subscriber? Ni får mer än gärna ta er en titt på Substack.
Månadens tema är – The art of; Persuit.
Det bjuds personporträtt, Vårsalong, playlist, Wishlist, Kennedys, Meryl Streep och en hel del annat.
Finns en hel del tidigare nummer att läsa också för den nyfikna.
I veckan innan påsk gick på hög växel. Men här kommer några nedslag. Fick en personlig inbjudan av Hanna MW och Sellpy som ska ha pop up store i NK framöver med utvalda plagg. En blå vintage Prada Cardigan som ska få följa med till landet i sommar.
Jg tänkte en del på påsken och det fina i att kunna samla vänner och familj som vill komma på besök hos oss framöver. Jag funderade på om det spelar så stor roll med vad vi äter eller gör? Så länge det finns grillat lamm och kortspel är ju alla nöjda. Jag landade i det och la ned kokboken.
Sen hade jag date med en vän och vi gick på Liljevalchs och åt middag på Riche. Dom serverar en rabarberpaj just nu som är perfekt. Även ett glas alkoholfritt Riesling som jag kan rekommendera.
Det var högt och ”lågt” på Liljevalchs i år, om man kan säga så om konst? Mest facinerad var jag av statyer och statyetter runt om i utställningen.
Vissa oljor var otroliga i ljuset. Både samtida och antika till blicken.
Vernissage kjol och liten stickad.
Trenchcoat och spetsig tå.
Den här trenchcoaten får jag många frågor om på Instagram. Det är en äldre Toteme och den har en a linje form med mycket volym och fastsydd scarf.
Valde tillslut färg på köket till Öland. Tänk att det ska levereras redan om en månad. Jag kan inte tro det är sant faktiskt. Helt surrealistisk glad och nervös samtidigt. Hur ska vi hinna allt? Blir det som jag tänk?
Har tittar på så många olika varianter av smörgult, vanilj, Greige och antik grå att jag snart kan rabbla ncs koder i sömnen.
Ibland är promenaden från jobbussen extra dramatisk, om vi låtsats om att det inte pågår ett förfärligt själadödande bygge til vänster så blåser de klara vårvindarna in från öster.
Då tar man fram de vita jeansen. Varje år samma lika. Men det var fortfarande kallt så stoppa in koftan och dra åt med bälte. Precis som alltid på 90 talet. Varför ändra ett vinnande etc.
Köpte med mig påsklådor till oss vuxna.
Väntade på otaliga bussar som envisades med att vara sena och tunnelbanor som var proppfulla och bokningsbekräftelser, leveransbesked, snickaremail, stenfirmor och transportörer som skulle ringa. Kände mig som ett vandrande produktionsbolag hela veckan.
Ett rödhårigt produktionsbolag – Redlocks skulle det kanske heta?
Snart är det vår på riktigt och jag ska träna mig i att bocka av saker utan att kasta in tre nya grejer direkt. Jag ska växla ned. Kan jag det?
Hej!
Jag har tagit ledigt över påsken. Är i huset och målar så handflatorna ömmar. Det är verkligen som en annan värld. till skillnad från när vi är i stan är det svårt att plocka upp skärmen, den lockar inte alls. Jag ser det som ett bra tecken, men efter helgen är jag tillbaka igen.
Önskar er en fin påsk- vi hörs snart.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: juliabrukroken@gmail.com