Igår gick Totêmes private sale av stapeln. Den som har ett konto i Totême-appen får tillgång till rean i förväg, i lugn och ro, innan allt öppnas upp bredare.

Själv väljer jag nästan alltid vardagsfavoriter framför festblåsor. Dels för att det är där det verkliga kapet finns – plagg och accessoarer jag hade köpt ändå – dels för att de faktiskt används. Inga snabba trendklipp, inget som ska kännas “kul just nu”, utan snarare ett sätt att fylla på de där basic-hålen som blivit utslitna eller som jag saknat i garderoben.

En bra stickad tröja, ett bälte, ett par byxor som håller formen. Sådant som smälter in direkt i det man redan bär, och som får stanna länge. För mig är det den mest tillfredsställande sortens rea. Här är mina urval.

Den här veckan hände det äntligen: det gamla köket är rivet. Bara det är en lättnad. Snickarna har dessutom lagt in tillägg till ÄTAn – foder, nya fasningar, allt det där som gör att helheten faktiskt blir ordentligt gjord från början.

Projektledningen är exemplarisk. Vår kontaktperson är ett rent nöje att prata med, och elektrikern är på alla lösningar innan jag ens hunnit tänka dem. De kallar det konsekvent ”ett premiumkök” på bred Kalmaritiska, och jag blir på riktigt glad varje gång vi lägger på. Det är så skönt när ett renoveringsprojekt inte fylls av strul, utan av människor som faktiskt kan sin sak.

Det känns som att vi gör rätt nu. Att köket, hjärtat i huset, får den uppdatering det förtjänar. Vi tar hand om historien, men gör det ordentligt.

Jag längtar efter att visa er uppdateringar. Nu ser det mest ut som det ska göra när allt känns snöblindande vitt utan konstras färg och sten. Mest av allt längtar jag efter att se fläktkåpan som de bygger åt mig just nu målad. Jag är så förväntansfull nu. Alla detaljer, allt som ska komma på plats.

Nästa gång vi åker ned står det där. Köket. Så som jag ritat, filat, slipat, ritat om, mätt, kastat idéer, fått nya. Letat efter snickare och hantverkare, letat igen. Magasinerat, fraktat, målat, spacklat, rivit. Ja det är så märkligt att nu vara massa mil därifrån och lämna över kontrollen till någon annan. Nyttigt kanske.

Vad tror ni, visst kommer det bli fint?

Det finns kvällar som påminner en om varför man startar upp något från första början. Eventet för Arts & Tea hos Dagmar var en sådan kväll.

Att få kliva in i deras nya butik och tala om högtidsklädsel, material, konst och kulturhistoria tillsammans med så många kloka, varma och generösa kvinnor, kändes både hedrande och självklart. Tack till Sofia och Karin för förtroendet, och tack till alla er som kom och deltog. Ni bar rummet lika mycket som plaggen och presentationen gjorde.

Det är svårt att förstå att Arts & Tea bara funnits i ett år.
Så mycket har hänt. Substacken, nyhetsbreven,museumkvällar, teprovningar, möten, vänskaper och samtidigt känns det som att kärnan är densamma som när idén först tog form. Att få skapa ett sammanhang där kvinnor får tänka tillsammans, dela referenser, fördjupa sig och hitta en sorts stilla glädje i både kultur och gemenskap.

När jag startade Arts & Tea önskade jag mig just det här, ett nära, varmt sammanhang där estetik, och kvinnlig gemenskap fick plats. Ni har gjort det möjligt.

Och nu, inför januari och ett nytt verksamhetsår, känns det naturligt att våga tänka större. Jag planerar fler öppna event, fler tillfällen där fler kan anmäla sig, och ett par större format som jag hoppas kan bli återkommande inslag. Det är lite av ett test. Att se om Arts & Tea kan växa i skala utan att tappa den intimitet som alltid varit dess styrka.

Jag hoppas att ni vill följa med även in i nästa kapitel. Och jag hoppas att ni vill komma — både ni som varit med från början, och ni som just har hittat hit.

Tack igen för en högtidlig, varm och minnesvärd kväll. Det är ert engagemang som gör Arts & Tea till mer än en klubb. Det är ni som gör det till ett sammanhang.

Förra veckan var en sådan period där allt skulle hinnas med samtidigt – jobb och privatliv i en enda kedja av saker som behövde lösas. Någonstans får man välja bort, och den här gången blev det bland annat bloggen. Jag hoppas att ni hittar något att ta del av på Instagram under tiden, även om jag undrar om vi alla inte känner en viss mättnad. Kanske är den ständiga uppdateringen inte lika central längre, varken för mig eller er. Lite mindre skärmtid är kanske inte fel.

På jobbet har vi flyttat kontoret efter fjorton år. Vi sitter äntligen inne i stan. Det har förändrat vardagen mer än jag trodde: mindre transportsträcka, mindre logistik, mer energi kvar. Som om hela pusslet fått en uppgradering.

Det finns dessutom en mängd hissar i det nya kontoret, så kanske är det läge att återinföra den gamla hiss-selfien när inspirationen tryter.

Vi har i alla fall hållit fast vid några av våra rutiner: hämtat tomtebreven på NK, som vi alltid gör. Alla valde varsin ny kula till granen och barnen kände sig märkligt hemma på Newport. Vi undvek trängseln på bokhandeln och spelade schack i stället. Jag tittade på cd-skivor och fick en känsla av att sakna en tid som var enklare. Jag hittade också en bok jag vill ha i julklapp.

Mitt i allt hann jag ändå förbi Gallerie Storm, där de hade ett event med GIABE. Fantastiskt välgjorda herrplagg, och framför allt – så många kvinnor jag inte träffat på länge. Det slog mig hur lätt det är att tappa bort människor man tycker om, bara för att dagarna fylls av annat. Det var fint att ses igen, även om det bara blev kort.

Det var förr förra veckan snart är vi ikapp med uppdate. Hoppas ni hade något lugnare tid. Jag har sänkt alla krav och tror jag för första gången i livet känner en form av lugn och nöjd holiday spirit. Men mer om det framöver.

Jag har alltid haft svårt för de där perioderna som Black Week, mellandagsrean och andra storslagna kommersiella pushveckor. Det är något med intensiteten, känslan av att allt måste köpas nu, som skaver mot den stillsamhet och eftertanke jag själv föredrar. Det är som om handeln talar i versaler. Men — om vi ska vara helt ärliga — så finns det också en annan sida.

För när man skalar bort hetsen och bara tittar på rena fakta, så är det ju faktiskt ett av få tillfällen på året då du kan köpa just de saker du redan funderat på, längtat efter, sparat till… utan att betala skjortan. När köpet inte är trendbaserat, inte impulsivt, inte ett sätt att fylla något tomrum — utan bara ett stilla “nu är priset bättre”. Då är det faktiskt du som vinner.

Här nedan har jag samlat sådant jag tidigare tipsat om — saker som håller över tid, som jag själv använder eller återkommer till, och som nu råkar ligga på bättre priser än vanligt. Det är ingen “köp mer”-lista, utan mer en liten vägvisare för den som redan funderat, sparat eller längtat efter något specifikt.

Tidlösa produkter, god kvalitet, inga trender och inga impulser. Bara sådant jag med gott samvete kan säga att man får glädje av länge.

Jag har tipsat om den här förut och den är fortfarande den finaste faux fur jag sett i Sverige. Nu är den på rea här.

Sammetsbyxorna från COS är på 40% och det finns en skjorta till som gör det till det finaste jul-setet.

På med en liten taxklack och ett par örhängen och man är klar för alla festligheter.

En kort ulljacka i en skulptural form är också en perfekt vardags-look. Den här korta jackan från Dagmar är ett snyggt val.

Jag skaffar ofta tunna polotröjor i ull på REA, dom har jag under V-ringade tröjor, kavajer eller till kjol när jag vill ha fina lager. Det är en brasköp som man kan uppdatera var fjärde år ungefär. Här är en väldigt mjuk och fin variant.

Samma gäller Kashmir, den här borstade svarta varianten är så otroligt tidlös men tillför det lilla extra med texturen.

Ok jag säger det igen, nu är leoparden på Rea. Såg den här bilden på Instagram av en street shot på den. Så himla fin.

Dom har även den här koftan i ren Kashmir som får mig att tänka på bibliotek, New York och sena luncher i baren på något bistro. Helt perfekt med andra ord.

Ridstövlar i en något nättare utformning är precis i min smak. Jag älskar stövlar men de får inte bli för chunky. Dom här är otroliga.

Om jag inte hade kappor så det räckte – är lite av en samlare där. Så skulle jag tveklöst skaffa den här. Allt är rätt.

Jag har även det här setet av byxa och kavaj sedan tidigare och byxorna är så fint fall på och bekvämligheten när det är resår och kavajen öppen i halsen är oslagbar. Känns som att ha loungewear i möten.

Sist ut, men kanske skulle legat högst upp. Den här country jackan från Dagmar med indragning i midjan är inte bara klassisk utan också väldigt feminin. Jag älskar den, nu också på rea.

Jag går ofta samma rundor i stan. Jag hälsar på den som gör mitt kaffe, serverar min lunch och slår in min present. Det finns något i de återkommande mötena som ger mig ett lugn. Jag har alltid trivts med att veta var jag hör hemma och vilka människor som finns runt mig.

Min blomkille vid Hötorget får en kram, oavsett om jag handlar eller inte. Det är så jag vill röra mig genom vardagen – med ett visst mått av omtanke, utan att göra det till något stort. Jag tackar för espresson, frågar hur allt är, håller upp dörren. Det är små handlingar, men de gör dagen lite mer förankrad.

Jag noterar hur fröknarna på förskolan har det inför julen och vad grannens hund ska göra över nyår. Det är inga avgörande frågor, men de håller mig i kontakt med min omgivning. Jag märker att jag blir en del av staden först när jag faktiskt deltar i det som pågår runt omkring mig. Inte för att någon ska minnas mig, utan för att mitt liv utspelar sig i de här vardagliga skikten.

Och då landar jag i en fråga som blivit mer central med åren:
Hur vill jag att mitt nu ska kännas

Helgen blev en blandning av små ärenden, familjetid och ett par sådana där praktiska beslut som markerar att man är på väg in i en ny fas.

På fredagen tog jag med mig några böcker tillbaka till biblioteket, den där enkla rutinen som jag alltid tycker om. Sen vidare förbi NK för att äntligen lägga beställningen på vår nya soffa. Det betyder också att våra Bröderna Andersson snart ska få flytta vidare — och om någon av er vill knipa dem innan jul, säg till. Det vore roligare om de hamnade hos någon jag känner än hos ”främlingar”.

John och jag firade beslutet på vårt sätt: ost och bubbelte.

Resten av kvällen ägnades åt att rensa garderober och hallar, dra ut det som fastnat i hörnen av månaderna. Vi gör plats för… ja, att andas. Och för att lämna bebistiden bakom oss på ett stillsamt sätt.

Lördagen var en familjedag.
Yoga först för mig, och sen gick vi till Gamla stan för att titta på några av statyerna Eli hört om på förskolan. Soligt och iskallt, röda kinder på alla. På kvällen hjälpte killarna mig att göra tryffelpasta, och Harry och jag såg Apornas planet. Det blev många samtal om hur det känns att vara nästan tonåring — det där mellanläget där allt både lockar och skrämmer lite.

Söndagen fylldes av bokläsning, städning, en klädhängare som äntligen kom upp i hallen, och ganska mycket vallande av både barn och hund mellan olika parker. En helt vanlig söndag, men på ett bra sätt.

Och nu tänkte jag börja se It’s All Her Fault. Har ni sett den?

Jag har alltid haft svårt för vinteruniformen av dunjackor och funktionsplagg; den där praktiska siluetten som förväntas ta oss genom säsongen utan att lämna något utrymme för form eller känsla. I stället älskar jag påpälsat och shearling i alla dess uttryck – korta, långa, insydda, och ibland till och med leopardmönstrade.

Precis som med kappor får jag aldrig nog. Men den som, likt jag, söker en riktigt varm och vackert arbetad shearling märker snabbt att priset kan dra iväg. Och eftersom jag inte är det minsta intresserad av Sportiga-modeller eller moto/pilotjackor, måste axel, linjer och knäppning luta tydligt åt det feminina för att jag verkligen ska uppskatta plagget.

Jag tänkte dela några av mina favoriter i butik just nu.

Jag är väl medveten om att dessa plagg ofta kostar en smärre förmögenhet; så är det dessvärre med både päls och skinn.

Ändå har jag funnit några ovanligt fina alternativ som, trots sina mer överkomliga prislappar, förblir värdiga i både form och känsla. För den som delar min förkärlek för shearling – men vill undvika såväl sportiga uttryck som moto- och pilotinfluenser – kan de vara något för er.