En stund i aten och milos

Efter en intensiv och lite omtumlande start på året kändes det välbehövligt att byta miljö för en stund – för att zooma ut, släppa detaljfokus och se den lite större bilden. Världen är stor, som en klok vän till mig brukar påminna mig om. Ibland blir det tydligt när kroppen behöver sakta ner, sinnet vila och att ett miljöombyte kan vara den bästa medicinen.

När min vän Malou föreslog att jag skulle följa med henne några dagar till Aten och sedan vidare till Milos, där hon skulle spendera tid för en plåtning för märket hon arbetar för som creative director, kändes det nästan menat. Malou har planerat och drömt om den här resan länge, och visat mig sin inspiration och sina smultronställen. Det kändes fint att bara följa med och vara öppen för det som väntade framför oss.

Vi strosade igenom Atens små gränder med den vackraste arkitekturen i kombination med en ruff yta, varvad med restauranger, antikbutiker, loppisar och grönsaksstånd. Känslan av att hitta guldkorn i ett myller av allt och inget är svårslagen. Blandningen av det praktiska och det som bara fyller en annan funktion – kanske främst vackert att se på. Och så ljudet av små lyckoskrik när man hittar något man bara inte kan lämna bakom sig.

Jag drogs till de handvävda tygerna i lin och bomull, gärna de med lite gulnade solblekta kanter, hantverksdetaljer och med en doft som vittnar om en annan tid. Silver och mässingsföremål, brickor, fat och små ting med katolska symboler fick också följa med hem. Väskan är dessutom fylld med gåvor som vakuumförpackade oliver, kryddor, olivolja och honung.

Det jag kanske njöt allra mest av var att titta på allt det vackra – vinklar, vrår, stuckatur, material och den neutrala sandiga färgskalan som jag alltid dras till och som skapar lugn. Jag uppskattar att Aten känns lite mindre formellt, lite naggat i kanterna, med en stark historia. Inte för polerat, utan en plats som verkligen andas och lever.

Vi hade kunnat spendera mer tid i staden, men efter några dagar bar det vidare till ön Milos. När vi klev av båten möttes vi av klippor, vita byggnader med kornblå snickerier, fiskebåtar och doften av fisk, salt och hav. Värmen kom tillbaka och på vissa platser kändes det som att vi befann oss på en annan planet. Tempot var lugnare här, och det kändes som att vi lyckats pricka in den perfekta luckan i lågsäsongen. Även om det byggdes mycket på ön upplevdes den ännu inte som exploaterad.

Fiskegubbarna från byn möttes på samma café varje dag, pratade högljutt, rökte och visade stolt upp dagens fångst liggande i små tunna plastpåsar. Nytvättad tvätt hängde och lufttorkade från varje balkong och trädgård, och vallmon växte i det karga landskapet. Maten var, som förväntat, otrolig – en kombination av grillat, fisk, sallader, ostar, grönsaksröror och tzatziki.

Jag blir påmind om hur viktigt det är att få uppleva världen när man kan, hur mycket jag värderar kvalitetstid med mina nära vänner och hur jag trivs med att kombinera resor med olika former av jobb och vila. Jag känner mig tacksam och påfylld med energi, och framför allt inspiration – redo att ta mig an kommande jobbveckor innan det snart är dags för semester med familjen.