Patrick kelly

Min höjdpunkt denna vecka var en lunch med min vän Birgit. Birgit är fantastisk – det är svårt att beskriva henne, hon behöver upplevas. Det är något med hennes energi.

Birgit är journalist i grunden och har under många år drivit en vintagebutik på sin familjegård i Dals Långed med kunder från hela världen. Hon är 80 år, men är yngre i sinnet än de flesta jag känner. Följ Birgit här 

Något jag tänkte på extra mycket under vårt samtal var hennes vackra språk – det är så lätt att lyssna på henne. Hon har levt, och lever, ett rikt liv och delar så många fina historier. Sättet hon berättar på speglar hur hon ser på livet: påläst, nyfiken, men framför allt glad och kärleksfull, med ett skratt som inte går att värja sig mot.

Birgit skrev till mig i DM att hon hade ett plagg som hon trodde att jag kunde vara intresserad av. Hon hade noterat att jag är förtjust i designern Patrick Kelly. Jag kunde inte ana att det hon skulle visa mig var en äkta tvådelad vintagedräkt, med hans klassiska knappdekoration.

Jag fick rysningar.

Jag älskar allt med den – den stadiga twillkvaliteten, den kantiga halsringningen, träknapparna och deras färgkombination och placering, siluetten. Bara ett problem: den var alldeles för liten på mig. Så liten att jag knappt fick på mig den.

Det var på riktigt  smärtsamt. Jag tror faktiskt aldrig att jag varit så nära ett plagg där det så instinktivt känts som att det borde vara mitt. Jag funderar fortfarande på om jag ska investera i den som ett konstverk. Jag hade gärna låtit den pryda min vägg men det känns smått galet.

Oavsett är jag så tacksam att Birgit tänkte på mig, att jag fick komma hem till henne och titta på den, känna på den – och att vi hade ett så fint samtal om design, vår kärlek till vintage, saknaden och sorgen över att fysiska butiker lägger ner, livet, sjukdom, kärlek och mycket mer.