Anna Prieditis

Hej Anna, så kul att ha dig här, berätta lite om dig själv.

– Tack, så kul att få vara här! Jag bor i Stockholm med min fästman och våra två döttrar, Alba och Viva. Just nu är jag föräldraledig med vår yngsta dotter Viva men annars jobbar jag som Senior Visual Merchandiser. Jag är en kreativ person och har alltid haft behov av att skapa med händerna. Familjen och skapandet är nog de två största delarna av mitt liv och de flyter ihop väldigt mycket. Jag tycker om när kreativiteten får ta plats i vardagen och inte behöver vara något som sker vid särskilda tillfällen. Vårt hem är levande, det är ofta något på gång och barnen är nästan alltid mitt i allt, nyfikna och delaktiga på sitt sätt. Det är nog precis så jag trivs bäst.

Hur ser ditt liv ut?

– Jag njuter av hösten och planlösa dagar med vår yngsta dotter. Dörren till ateljén är alltid öppen och symaskinen står ofta på köksbordet, lilla Viva är med på golvet medan jag sitter och drejar eller syr små byxor. Det är även skördefest mest varje dag nu, så tomater är en stor del av vår kostcirkel. Som tur är uppskattas det lika mycket av Alba som det gör av mig och Damir.

Det låter härligt. Vad upptar dina tankar i denna stund?

– Mellan allt bebisgos och Uno-spelande med vår fyraåring är det väldigt mycket keramik och skapande som snurrar i huvudet. Just nu har jag fastnat lite extra för tallrikar i olika storlekar och serviser anpassade för små händer. Det känns som att livet med barn smyger sig in även i det kreativa. Som alltid vill jag skapa saker som används, gärna varje dag.

Hur tänker du när du skapar ett hem?

– Jag vill att vårt hem ska vara inbjudande, tryggt och kreativt. Jag tycker om hem där man känner att man får slå sig ner och stanna länge. Där saker används och där livet får synas. Jag vill att barnen ska känna att hemmet är deras plats också, där de får ta plats, skapa och sätta sina egna små avtryck. Jag tror att mycket av det kommer från mamma och pappa. De har alltid varit väldigt bra på att involvera oss och säga ja till idéer och kreativa projekt, även när det säkert inneburit mer stök och jobb för dem. Det vill jag gärna ge vidare till våra barn. För mig är det viktigaste att hemmet känns levande.

Vilken av dina ägodelar skattar du högst?

– Det är väldigt svårt att bara välja en. Men en av sakerna är absolut tavlan som min mormor gav till min morfar när han fyllde 20 år. Den är mer än bara en tavla, den bär på deras historia och har hängt på deras vägg under alla år. Att den nu hänger på vår vägg känns väldigt speciellt.

Vad tycker du mest om med din vardag?

– Närheten till skapandet och hantverket. Att det finns ett rum här hemma där jag inte behöver avsluta, plocka undan och städa utan det kreativa får liksom bara fortsätta pågå. De allra bästa stunderna är nog när Viva grejar på golvet, jag och Alba turas om att dreja. Alla håller på med sitt, samtidigt. Det är stökigt och lera mest överallt, ett underbart kaos.

Och vad i ditt jobb gör dig glad?

– Människorna jag får arbeta med. Att få göra saker tillsammans med personer som inspirerar mig och är riktigt bra på det de gör.

Vad motiverar dig? Vad ger dig energi i livet?

– Familjen. Både min lilla familj här hemma i Stockholm och min stora familj på Hammarö i Värmland. När jag behöver fylla på energi åker jag dit och umgås med hela högen i det stora gröna köket hemma hos mamma och pappa. Där blir frukosten till elvakaffe, som blir till lunch, som blir till eftermiddagskaffe – och sen dukas middagen fram. Man grejar, lagar mat tillsammans och alla kusiner springer omkring och leker eller har tagit upp hela köksbordet med papper och pennor för att måla teckningar som sen sätts upp på kylskåpet. Då är batteriet, och hjärtat, fullt.

Om du skulle förändra något i ditt liv, vad skulle det vara?

– Just nu så skulle jag vilja organisera vårt skafferi, kylskåp och förråd. På riktigt. Jag fantiserar orimligt mycket om burkar med etiketter, smart förvaring och att faktiskt veta vad som finns längst in i frysen. Någon gång ska det ske. Förmodligen ungefär samtidigt som jag blir en person som viker tvätten direkt.

Haha, vad unnar du dig?

– Att följa mina infall tror jag. Jag är ganska bra på att få en idé och bara köra, även om jag egentligen inte har tid eller riktigt vet vad det ska bli av den. Det kan vara att köpa ett tyg jag fastnar för, börja dreja något nytt eller få för mig att göra om något hemma. Jag unnar mig nog att vara lite opraktisk ibland och göra saker bara för att jag får lust.

Vad gör dig glad?

– Att se kärleken och glädjen mellan Alba och Viva. Det gör mig glad i hela kroppen. Jag tror att det berör mig extra mycket eftersom jag själv har två systrar. Jag vet vilken speciell relation det kan vara och hur mycket dom betyder för mig. Att nu få stå bredvid och se början på deras egen systerrelation är väldigt fint.

Och när blir du ledsen?

– Att inte ha min stora familj ännu närmare. Vi ses ganska ofta, men jag kan ändå sakna den där självklara vardagen tillsammans. Jag önskar ibland att vi allihop bodde grannar, så att man bara kunde springa över till varandra utan att planera.

Berätta om något som förändrat dig.

– Att vi blev en liten familj på fyra. Framför allt tror jag att barnen har gjort mig bättre på att vara där jag är. De är väldigt bra på att dra en tillbaka till nuet och påminna en om att det som känns viktigt eller bråttom inte alltid är det. Och så har de nog fått mig att uppskatta det lilla ännu mer. En hel dag hemma, att alla grejar med sitt eller att sitta kvar länge runt köksbordet.

Om du bjuder in till middag, hur vill du att den ser ut?

– Då bjuder jag människor jag tycker om, gärna en blandning av familj och vänner och helst några fler än vad som egentligen får plats runt bordet. Moonica Mac får nog spela i bakgrunden, det lagas mycket mat och vi dricker gott vin. Barnen springer mellan bordet och lekrummet och middagen får gärna hålla på i flera timmar. Vi pratar om allt och ingenting. Något någon läst eller hört och idéer man fått för sig att man måste genomföra.

Vad läser du?

– Just nu är det mycket Bamse-tidningar och böcker som vi läser tillsammans med Alba. Men utöver det försöker jag alltid ha en pågående bok, nu är det den första boken i serien Stockholms pärlor av Ruth Kvarnström-Jones.

Vad lyssnar du på?

– Radion står ofta på här hemma och när det inte är radio blir det Moonica Mac. Hennes musik har båda barnen fått med sig redan från magen.

Vad tittar du på?

– När barnen har somnat sätter jag mig faktiskt oftare och drejar än framför tv:n. Men det finns två undantag: fredag och måndag. Då blir det “Cyklopernas land “eller “Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel!”

Vilken inre utmaning har lärt dig mest om dig själv?

– Att acceptera att jag inte kan göra allt på en gång. Jag har alltid haft många idéer och vill gärna sätta igång direkt. Sedan jag fick barn har jag blivit bättre på att låta saker ta tid och insett att en idé kan få ligga kvar ett tag utan att försvinna.

Och sist, vill du rekommendera något?

– Om jag skulle rekommendera en sak så är det att hitta tid för att skapa något med händerna. Det behöver inte vara något särskilt eller bli perfekt, bara något där händerna får jobba och huvudet får vila en stund. För mig har det blivit ett sätt att koppla bort allt annat en stund, och jag blir alltid förvånad över hur mycket ny energi det ger.

Tack Anna!