Andrea Vestergren och hennes familj bor i ett 50-talshus i Sköndal där det mesta är loppisfyndat med den stora kärleken till vintage, textil och kreativitet. Tillsammans med det danska kreativa varumärket MODU besökte vi Andrea för att prata om det lekfulla i livet, ett hem som öppnar upp för barnens kreativitet och minnen från hennes egen barndom i det ljuva 90-talet. Välkommen hem till Andrea, Robin, Bruno och Paloma!
Modu espressomaskin made by Bruno och Paloma. Keramikservis av Fanny Schultz.
‘Att vara kreativ för mig är att få skapa kravlöst. Jag tycker att barnen hamnar i sin egen kreativa bubbla när jag lämnar dem ifred så mycket de önskar.’
Paloma och Andrea.
Hej Andrea, hur mår du?
– Hej! Jag mår bra. Vi har det harmoniskt i vår lilla familjebubbla just nu och jag är väldigt glad över det. Utöver det kämpar jag mentalt med övergången från sommar till höst nu. Vanligtvis är jag helt redo för rutiner och terminsstart men i år är jag inte riktigt klar med sommaren. Men det kommer!
Kan du berätta lite om dig och din familj?
– Jag är en kreativ dagdrömmare som vill ha ett skimmer över vardagen. Samtidigt är jag beroende av ramar och rutiner. Innerst inne ser jag mig som en hantverkare och älskar att jobba med händerna men har nu valt en akademisk bana på psykologprogrammet, vilket jag också drömt om sedan jag var ung. Min man Robin och jag träffades på Tinder sommaren 2017, jag fastnade för honom för att han kändes trygg, intelligent och empatisk. På vår första dejt hade han ordnat romantisk picknick i parken med cava och jordgubbar, så jag antar att en gammeldags uppvaktning funkar utmärkt! Vi blev megakära och vi flyttade snart ihop. Vårt första barn Bruno var på väg vid nästa årsskifte och tre år senare kom lillasyster Paloma.
Vardagsrummet, en yta för att bygga stort.
“Ljuset var en av sakerna vi föll för med huset.”
Match made in heaven! Ert hem är underbart, vi vill veta mer om det.
– Tack snälla! Vi trivs väldigt bra här. Vi flyttade in våren 2022. Jag fastnat totalt för huset efter att ha sett första bilden på mäklarannonsen. Det är ett radhus i ett lugnt område som stod klart i mitten av 1950-talet och husen är i brittiskt inspirerad stil. Vi är bara andra familjen någonsin som bor här så vi hade privilegiet att ta över ett hus med alla originaldetaljer kvar. Både Robin och jag är intresserade av inredning och vi gillar senfunkisstilen så vi har velat bevara känslan i huset så mycket som möjligt. Originalköket är kvar med vissa modifieringar, även golven i vardagsrummet och hallen är original. Vi hade ett stambyte nyligen och valde en modern tolkning av en klassisk 50-talsstil på all fast inredning som färg och sättning av kakel och klinker. Färgskalan är genomgående mjukt pastellig med vinrött som accent. Hallen har en 15×15 golvplatta i en vinröd nyans, så vi fortsatte med en liknande för toaletten och badrummet för att knyta ihop känslan. Gällande material älskar jag alla typer av trä, röllakanmattor, handgjord keramik, loppistyger, dekorationer i tjockt glas med blankt krom som accent. Jag älskar loppis och vill att det mesta i hemmet ska vara begagnat. Jag kollar alltid efter textilier, lampor, fint ramade etsningar, små speglar, vaser och dekorationer i tjockt, munblåst glas.
Robin, storebror Bruno, lillasyster Paloma, och Andrea.
En kreativ renoveringen med andra ord. Vad innebär det att vara kreativ för dig och hur gör du för att få in det i ditt föräldraskap?
– Att vara kreativ för mig är att få skapa kravlöst. Det bästa sinnestillståndet för det är att sitta ned tillsammans med barnen och pyssla med något på deras nivå, bara för att ha roligt och inte för att det ska bli snyggt. Som tur är gillar båda mina barn att vara kreativa på sina egna sätt. Min son gillar att bygga med lego, rita drakar och Pokémon och vill gärna att jag ska sitta med honom och göra det. Min dotter är i en glitterfas så vi brukar gå loss med paljetter, pompoms och en limpistol på papper. Eller så pärlar vi armband, leker frisör, planterar växter eller bakar. För egen del har jag stickningen närmast och har börjat visa barnen hur man gör. Hoppas de kommer vilja fortsätta med det. Jag tror att det är nyttigt att tillverka sina egna kläder för att förstå vilket jobb som ingår i att producera plagg och värdet av det arbetet. Förutom stickningen älskar jag att sy. Jag är en ganska slarvig sömmerska men tycker att det är väldigt roligt att slänga ihop en byxa eller ett kuddfodral.
Har du några tips på hur man kan främja kreativitet när det gäller barnen? Att skapa utrymme för det även i hemmet?
– För oss funkar det bäst att ha olika typer av material hemma och att det finns tillgängligt för dem att börja röja på egen hand. Vi har ett skåp i vardagsrummet med vattenfärg, lim, saxar, papper och annat pyssel som de får härja runt i så mycket de vill. Det blir absolut stökigt men det får vara värt det. Jag tycker de hamnar i sin egen kreativa bubbla när jag lämnar dem ifred så mycket de önskar. Ibland krävs bara att jag är med och sätter igång en aktivitet, sedan kan de sitta långa stunder själva i sin egen värld. Nyast är att min dotter leker frisör så alla dockorna har successivt fått kortare och kortare hår.
“Det är alltid lika spännande att se vad barnen bygger av klossarna, ett litet sideboard tillexempel.”
Hur tycker du att din relation med dina barn förändras när de går från småbarnsåldern till skolåldern?
– Det är en väldigt speciell övergång. Som mamma har jag mycket blandade känslor som jag försöker att inte lägga över på barnen. Det är en liten sorg över att tiden går så snabbt och att den barnafödande eran som var en sån extrem omställning plötsligt är över. Samtidigt är det en typ av föräldraskap som passar både mig och barnen bättre. Som bebismamma var jag ofta stressad och orolig. Nu uppskattar jag den verbala feedbacken man får, att kunna ha en konversation om hur kompisrelationerna i skolan känns, hur man är en bra kompis och var olika gränser går. Det är som att mina barn trivs med självständigheten som kommer med att bli lite större och då blir jag tryggare i mitt föräldraskap. Det här är ju hela grejen, att få lära känna de små personerna och stå vid sidan medan de utvecklar sina personligheter.
“Originalköket är kvar med vissa modifieringar, även golven i vardagsrummet och hallen är original. Vi hade ett stambyte nyligen och valde en modern tolkning av en klassisk 50-talsstil på all fast inredning som färg och sättning av kakel och klinker.”
Dina barn har säkert minnen nu som de kan komma ihåg och prata om, väcker det minnen hos dig från när du var ungefär i deras ålder?
– Verkligen! Jag tänker ofta på det, vad som kommer hänga med dem senare. Egentligen kan det vara ganska alldagliga saker, eller något mer abstrakt som hur det känns att komma hem till farmor eller hur ens rum var möblerat. Jag har ganska mycket minnesfragment från grundskolan, spel vi spelade där, handdockor vi gjorde av strumpor och garn, att min lärare Maria hade ett långt halsband min lillebror råkade ta sönder när han var bebis, att min lärare Gunilla alltid doftade så gott. Jag minns också att vi barn helt fritt fick välja väggfärg till våra rum i villan vi bodde i och jag tog en stark limegrön. Jag minns att jag älskade Destiny’s Child och att jag fick en CD med TLC i julklapp. Minns också en uppblåsbar axelväska i klarblå, transparent bubblig plast och ett par matchande blå solglasögon jag kände mig väldigt cool i.
Underbart. Hur upplever du dina barns relation som syskon när de blir äldre?
– De är väldigt olika personligheter men kompletterar varandra på ett fint sätt. Självklart blir det stök och tjafs men för det mesta är de på samma lag mot oss föräldrar snarare än att de är mot varandra. Lillasyster är mer explicit uppskattande mot sin storebror än tvärtom men jag kan se att han alltid tar hand om sin syster när det behövs. Jag kan inte ha några särskilda krav på att de ska älska varandra men hoppas att vi som föräldrar ändå lyckas odla någon sorts vi-känsla och att de ska respektera och stötta varandra även om deras relation inte är lika nära när de t.ex är tonåringar eller unga vuxna. Man kan ha lite olika perioder med sina syskon.
“Vardagsobjekt vi älskar.”
‘Det här är ju hela grejen, att få lära känna de små personerna och stå vid sidan medan de utvecklar sina personligheter.’
Bruno och Andrea i barnrummet.
Vilka är dina hobbies?
– Stickning, sömnad, att gå på loppis! Loppis är min stora svaghet, jag upplever det som att fynden hittar mig snarare än att jag hittar dem. Jag kan rota fram nåt fint ur vilken skräphög som helst vilket gör att jag kanske handlar lite för mycket prylar ibland.
Du älskar doft, berätta om det!
– Doftsinnet har alltid väglett mig, ända sedan jag var ett barn. Jag har alltid fascinerats av parfym och doft och kopplar mycket minnen till dofter. Mitt intresse för just parfym drog igång ordentligt i 20-årsåldern och sedan dess är jag lite av en samlare. Det går lite i perioder, ibland är jag mer besatt än andra stunder men det finns alltid i grunden. Dofter kan lyfta humöret om jag är nere, lugna mig om jag är stressad, lindra en mild huvudvärk eller ge mig kraft.
‘I perioder har jag jobbat med parfym på olika sätt och hoppas att jag ska kunna göra något spännande projekt som kopplar ihop doft och psykologi i framtiden.’
Din favoritlek när du var liten?
– Mina tjejkompisar och jag hade klubbar med olika teman! Minns en som var Sailor Moon-inspirerad. I övrigt var vi antingen utomhus, i lågstadiet hade vi hade en ljuvlig skolgård vid skogen. Eller så var jag inne och lekte med Barbie.
Dina barns favoritlek?
– Min dotter älskar att sjunga och dansa så vi har ofta konsert i vardagsrummet. Annars är det gosedjur och dockor som är hos doktorn eller ska tas hand om på något annat sätt. Min son är ute i grannskapet med sina vänner och springer runt i skogsdungen och jag vet faktiskt inte exakt vad de gör!
Vill du rekommendera något?
– Ta en paus, det är okej att göra saker i sin egen takt.
Hitta dina MODU-favoriter HÄR!
Styling Louise Rizell, Intervju Karolina Borg, Fotograf Linda Alfvegren.