Hagestad

Hej! Vilka är ni som bor här? Berätta om er!

Anders: Vi är Jack, Pelle, Maria och jag. Jack fyller 16 i år så han är inte alltid med längre. Vi är superglada när han kommer – ofta har han med sin tjej Frida då också. Jack vill bli ingenjör och gillar att träna. Pelle är kreativ och superduktig på att sjunga och spela instrument och teater. Maria är psykiatriker och arbetar i Köpenhamn. Jag är journalist (och skriver just nu på en bok som kanske blir klar). Startade förra året Design in Scandinavia med Jonas Forth. Vi säljer begagnade möbler – framförallt i showroom i Helsingfors.
Maria: … samt en femårig golden retriever som hårar och äter upp sockor, men som vi älskar ändå!

Berätta om dagen ni hittade huset – hur gick det till?

Anders: Jag är 100 procent säker på att vi stannade utanför exakt vårt hus ett par år innan vi köpte det och sa: “Tänk om detta någonsin blir till salu”. Vi flyttade till Malmö och letade i typ ett halvår. Sen kom vårt hus på Hemnet och då kändes det klart.
Maria: Vi hade missat visningen men åkte dit på vinst och förlust. När vi kom dit var det en bonde ute och körde traktor på åkern närmast och det visade sig vara säljaren, som gick med på att visa oss runt. Som jag minns det såg vi inte ens huset som det såg ut just då utan började direkt fantisera om hur det skulle bli. Vi gick runt bland flagnande vävtapeter och plastmattor med leenden på läpparna och tyckte allt var perfekt! Vi hade letat efter ett hus i rött tegel med stora ytor och högt i tak, som dessutom gärna fick vara en del av en gård med ekonomibyggnader.

Såg ni något speciellt med huset som ingen annan såg?

Anders: Jag har alltid gillat tegelhus. Vet inte om alla gör det. Sen gillade jag ytorna som fanns med ladorna. Och att fyrlängagården var så privat och så utsikten när man tar sig utsidan av byggnaderna.

Hagestad – vad har den platsen som ingen annan har?

Maria: Platsen Hagestad Radby hade vi besökt ett par år tidigare och tyckt mycket om. Jag minns att vi körde förbi ett efter ett av de pampiga röda tegelhusen utmed landsvägen och för varje nytt hus förtjust utropade: “Det här skulle man kunna köpa!” Men enligt narrativet om vårt hus var det förstås specifikt det här huset vi var intresserade av.
Anders: Fälten känns ju väldigt mycket Österlen. De gillar jag. Första året odlade Göran som vi köpte gården av raps. Året efter sockerbetor. Det var inte lika vackert. Jag sa till honom att jag trodde att det var rapsfält. Han tittade på mig med stora ögon och sa: Man byter.

Vilka ställen på Österlen vill ni rekommendera?

Maria: Gamla Bageriet i Borrby där man kan äta fantastiska bullar och köpa keramik av Thyrakeramik samt Köpmangatan 6, en mysig restaurang med picklebar och lummig trädgård på sommaren. Solhällan i Löderup, en gammal charmig folkpark med massa bra spelningar under sommaren.
Anders: Två gånger i veckan kan man hela sommaren spela fotboll i Mälarhusen. Tror det är söndag och tisdag, typ klockan 10.00 på morgonen. Det är supermysigt att hela bygden kommer dit och är med. Gillar Sandhammaren också. Och Ystad, och Lokalföreningen i Löderup. Finns ett bageri i Borrby som är bra också.

Finns det en känsla av Österlen i själva huset nu – i materialval, färger, känsla?

Maria: Det finns absolut en del av Österlen i huset, vi har t.ex. låtit en lokal snickerifirma tillverka nya fönster med kulturglas och ytterdörr efter gamla förlagor. Flera av väggarna är målade med kalkfärg vilket känns som att det knyter an till gamla skånelängor. Vi har också hittat många saker till huset på loppisar i trakten.

Hur såg huset ut när ni köpte det? Vad var värst och bäst?

Anders: Man vill tro att man gjort som det en gång var, när man plockar fram trägolv och så. Det värsta är väl att allt tar sån tid. Det måste finnas lågt hängande frukt så att det känns som att man kommer framåt. Bäst är att jag från dag ett har känt mig hemma. Vill aldrig vara någon annanstans. Det är mysigt när hela familjen är ute och donar också.

Vad var det roligaste momentet under renoveringen, och vad var det tuffaste?

Maria: Det roligaste under renoveringen är att vi gjort så mycket tillsammans, både jag och Anders men också hela familjen. Inget slår när alla, inklusive barnen, är i gång med arbetshandskar och skottkärror. Det tuffaste har nog varit när det varit många projekt igång samtidigt, så att ingen del av huset känts “fräsch” och det varit kallt och smutsigt, både ute och inne.
Anders: Personligen så hatar jag att göra allt som känns farligt. Från stora maskiner jag inte kan med till råttgift. Roligast när man är klar med något, att flytta in möbler i ett rum som är klart.

Hittade ni något oväntat som berättade om husets liv?

Maria: Ja, och en schablonmålning på väggen i ett av rummen… vi har också hittat en fin träskylt från byggåret 1907 med husets namn skrivet med snirklig handstil i blyerts. En kökslucka hittade vi också under massa tapet.

Hur delade ni upp renoveringsarbetet mellan er? Vem har ansvarat för vad?

Anders: Maria är duktig på att veta hur det ska se ut när det är klart. Och har tålamod att testa. Jag blir stressad och lämnar innan beslut, så Maria slutför det mesta. Jag går mest och drar i allt möjligt och lämnar halvklart.

Vilket är ditt favoritrum, eller favoritplats i huset?

Anders: Att sitta i köket och höra Pelle spela på pianot är härligt. Annars i pergolan på gården på morgonen eller på eftermiddagen på baksidan. Alla gånger med kaffe.
Maria: Mitt favoritrum är nog köket och matrummet. Vi blev väldigt nöjda med själva köket som vår vän Jonas Olsson på Möbelverket har ritat och byggt. Det är väldigt mysigt att sitta med ett glas vin vid matbordet och titta på när Anders förbereder middagen. Jag är också väldigt förtjust i det stora badrummet, det är härligt att ligga i badkaret där med högt i tak och se ut över klätterrosorna på gården utanför. Jag tycker huset fyller en massa funktioner samtidigt. Det passar både bra för vila med en bok framför kaminen och stora middagar vid långbord och frukostar med övernattande gäster.

Om huset vore en person – vem skulle det vara?

Anders: Träffade en farbror som sa att de som bodde i huset förr var sociala och gillade att ha fester. Brukar tänka på att de hade djuren, gården och var sociala. Gillefolk, kallade farbrorn dem, ttycker att tänka på den familjen. Har sett något foto också när barnen leker med en häst på innergården. Det är nog de personer som mest symboliserar platsen för mig.

Berätta om planerna för ladan och grisstallet?

Maria: I ladan vill vi kunna erbjuda en möjlighet till fester för stora sällskap. Vi vill ha kvar den rustika ladukänslan i stora festsalen och få till en blandning med ett mer industriellt kök som är praktiskt men ändå estetiskt tilltalande i anslutning. När man öppnar upp de stora dubbeldörrarna från festsalen mot åkrarna på baksidan ger det en känsla av rymd, frihet och svensk sommar som är otrolig!
Anders: Vi ska göra om grisstallet till ett kök och stora ytan i ladan till en festlokal. Ovanför köket kommer vi göra ett sovrum. Det är för de delarna vi nu söker bygglov (Oskar Duvetorp är arkitekt). I delen kommer också ingången till gården vara. Det är den första av de tre ladorna som vi ska göra om. Det blir den sociala delen. I resten av ladorna ska vi på sikt göra rum.

Hur tänker ni kring känslan i de utrymmena?

Anders: Det får nog behålla sin egen identitet och har jämfört med huset mer betong och stora dörrar och stora ytor. En varm och rogivande tänker jag att platsen är generellt. Tror att olika ytor kan nyttjas på olika sätt under en fest. Finns utrymme att turnera runt lite.  Det är både härligt med utsikt och lugn och privat på gården. Jag gillar som sagt känslan tegel ger och det växer otroligt bra så på sikt kan vi också ha tid att göra trädgården ännu mer härlig. Tror och hoppas att det är intressant för gäster att de på sikt ska kunna hyra hela gården och få den för sig själva och dessutom ha massa rum där familj och vänner kan sova.
Maria: Vi tänker nog att uthyrningslokalerna har en egen identitet men vissa saker löper som en röd tråd; t.ex. de gröna fönsterbågarna som är välvda upptill, väggar med kalkfärg och mycket trä. En del moment kommer definitivt vara mer moderna i ladan med kökets rostfria stål och betongplattan utanför, men det tror vi bara kommer att vara effektfullt. Platsen är perfekt för bröllop eftersom den är romantisk och storslagen å ena sidan men att det förhoppningsvis också kommer finnas skyddade platser där man kan sitta i lä från vinden och samtala och slappna av. Det är en stor kontrast mellan den gruslagda innergården med sina höga stockrosor och den fria sikten över fälten på baksidan. Det är en plats där vi själva gärna skulle haft vår bröllopsfest om vi haft den idag.

Om fem år, hur ser en perfekt sommarkväll på gården ut?

Anders: Vi har haft huset i fem år. Hade jag fått frågan då hade jag säkert kunnat måla upp en otrolig bild. Nu är jag mer realistisk och tänker att vi kanske hunnit med några saker till. Hoppas vi är klara med de delar som vi nu söker bygglov för. Köket och ladan. Då kan gäster stå där och laga mat och gå ut på uteplatsen och äta.
Maria: En sommarkväll om fem år tror jag kommer att se ut ungefär som de gör nu; musik strömmar genom högtalarna på innergården, kvällssolen leker på tegelfasaderna och växtligheten, det luktar gott från grillen och man hör skratt och barnröster från poolområdet. Det kan också pågå en stor fest med skål och fördrink på baksidan och sedan middag och dans till sent. Det kommer att fortsätta vara en levande plats med utrymme för familj, vänner och besökare.