Redan förra hösten började det bubbla inom mig..

Förra veckan, på vårt mingel i Köpenhamn,
träffade jag en så intressant person!

Inte bara var hon sanslöst vacker och som tagen ur vilken romantisk film som helst, hon hade också ett liv som jag verkligen avundades..

Vi fortsätter på temat “vintagefynd”, även denna gång med Köpenhamn som en gemensam nämnare!

Jag vann nämligen alldeles nyss en tavla som min gammelfarfar Georg målade 1963. Kvinnan på bilden är min gammelfarmor, Edith Crona, och mannen till vänster om henne heter Hans Aage Larsen, i alla fall om man får tro signeringen på baksidan.

Min morbror är nästan säker på att den är målad med inspiration från en av alla deras resor till Köpenhamn, då min gammelfarmor och gammelfarfar ofta besökte antikhandlare över sundet, varav Hans Aage Larsen med all säkerhet var en av dom.

Jag är verkligen otroligt glad över att den hamnade
i min ägo efter en kort men intensiv budgivning.

Nu får den komma hem till familjen igen!

*

Idag på lunchen tog jag en liten runda runt kvarteret med min chef Canan. Vi gick in i några olika butiker och pratade om vilka riktigt bra vintagefynd man gjort och hur sällan det händer idag, när nästan all info finns en bildgoogling bort.

Klipp till att vi tar en sväng in på Röda Korset som ligger på samma gata som vårt kontor.

En äldre dam står i kassan, och jag fastnar direkt för den här stolen. Den är inte märkt med något pris, och hon berättar att den alldeles precis har kommit in. “Hundra kronor”, säger hon på danska. Taget, säger jag!

Ett fynd billigare än lunchen jag precis hade köpt..

Vid lite närmare efterforskning kan det vara en gammal stol som ursprungligen ritades för de danska kyrkorna, designad av Kaare Klint,
“Den danska modernismens fader”.

Är jag helt ute och cyklar får du mer än gärna hänvisa mig rätt. Min har dock bara tre spjälor i ryggen medan hans oftast har fyra..

Aja, time will tell!

*

Om nu inte Emelie Ekmans trädgårdskunskaper räcker för att övertyga dig om att följa henne, så lovar jag att hennes andra tankar om vardagen gör det. Jag hamnade hos henne för trädgårdstipsen, men blev kvar även för det andra: en klädstil man blir glad av!

Det är något med Emelies sätt att skriva och dela med sig av som får mig att andas ut. Jag känner mig trygg när jag läser hennes inlägg om trädgård. Inga pekpinnar, inga måsten, bara en känsla av att det får ta tid och att hennes riktning passar mig som är mitt uppe i livet med allt vad det innebär..

Emelies konto är till för dig som älskar trädgård men ibland känner dig vilse bland alla forum, experter och dahliaknölar.

Ett konto för dig som, precis som jag, ibland får en klump i magen av din egen trädgård,
jag lovar, du blir lugnare nu..

Följ med så får ni veta mer!

♥

Jag är en kreativ men också super strukturerad person.
Jag älskar ALLT som har med färg, form och design att göra, det är liksom mitt grundläge
och det snurrar konstant runt i skallen på mig.

Jag bor i ett gammalt missionshus ute på landet med min sambo, våra tre barn och en hel del djur.

Livet är ganska fullt och ganska rörigt ibland, och det är nog därför jag är så intresserad av att skapa miljöer som inte bara är estetiska utan som faktiskt
funkar i vardagen.

*

Jag hjälper privatpersoner att få en trädgård som känns genomtänkt. Det handlar inte bara om att det ska bli “snyggt”, utan om att skapa en tydlig riktning där platsens förutsättningar, husets stil och människorna som bor där hänger ihop.

Jag brukar tänka att jag hjälper folk ta sina spretiga idéer och göra det till en tydlig riktning. För det är ofta där det brister. Och detta är det som är så SJUKT spännande, för alla människor har en unik stil även om de inte själva kan sätta fingret  på det.

*

Det var i samband med att vi köpte vårt första hus.
Från att ha bott i storstäder utomlands länge och saknat naturen i många år så köpte vi ett litet fritidshus vid en sjö och jag gick all in med växter. Ville bara vara ute och greja, plantera, fixa.

Det var som om något klickade! Jag hade längtat så mycket efter ren luft, grönska och natur.

*

Ja, jag kommer ihåg att jag läste ett reportage om en tjej som hade skolat om sig till trädgårdsarkitekt och jag kände bara. Men. Det här är ju jag!

Jag fattade då att det var det perfekta yrket för mig, den här kombon av att behöva jobba inom tydliga ramar och samtidigt få vara kreativ och skapa stilar och koncept.

Väldigt likt mitt tidigare yrke som modeinköpare
(men där hade det blivit alldeles för styrt av siffror och system). Här fanns det fortfarande utrymme att skapa något med känsla.

*

Jag tyckte att det var svårt, det kändes som man behövde kunna en miljon saker för att ens kunna hålla liv i en växt. Det kändes inte så inkluderande utan som man skulle behöva ge sitt liv till trädgård för att lyckas.

Nu ser jag det inte alls så och jag känner också att det är där jag hittat min plats. Jag VET att det går att ha en grönskande, härlig trädgård som man vill hänga i utan att behöva lägga ner oceaner av tid på
trädgårdsskötsel och pill.

*

Nej men snälla. Jag vill ju att man ska förstå att trädgården ska vara en plats som man längtar ut till. Inte som en oändlig to- do list eller något som ger en ont i magen. Brinner för att sprida kunskap om hur man kan skapa en trädgård som passar just DIN vardag.

Så allt ska vara förankrat i hur du vill använda din trädgård, hur mycket tid du är villig att lägga ner och givetvis att det kan var ganska kul att greja när det är kravlöst. Det behöver inte vara så seriöst eller redigt.

*

Genom att alltid börja i verkligheten, inte i en idealbild.  Och genom att inte låtsas som att folk har oändligt med tid. Jag utgår alltid ifrån hur livet faktiskt ser ut.
Jobb, barn, trötthet, allt det där som pågår samtidigt. Inte hur vi önskar att det såg ut.

Jag tycker att trädgård alldeles för ofta presenteras som något man ska “hinna med”, optimera och göra perfekt. Och jag är inte så intresserad av perfekta trädgårdar, om jag ska vara ärlig. Jag är intresserad av trädgårdar som funkar en helt vanlig tisdag när man egentligen bara vill sätta sig ner med ett glas vin och andas lite.

Något som får DIG att känna något gött, och det är olika för olika personer. För mig handlar trädgårdsdesign om att skapa något som håller i längden. Inte bara visuellt, utan i livet.

Definitivt barrväxter!

Vintergröna, skulpturala och tillför så mycket struktur i en trädgård. Tricket ligger i att kombinera dom med rätt kompisar för att få rätt känsla.

*

Oh gillar den här ideén! Vill göra alla känslor haha..

Jag dras ju till ’trädgårdsdesign med edge’, så kanske inte en enskild känsla utan mer en kombination, jag gillar ju när något stör det där perfekta.

Något oväntat och fulsnyggt, mörk och dramatiskt. Något som har helt fel proportioner.
Typ en växtvägg som är för stor och står där den egentligen ’inte borde’ vara.

Eller en skulptur som är skitful men blir helt rätt i sammanhanget. Ett hål i en annars helt perfekt formklippt häck.

Det är ju det där knäppa,
lite vågade som gör att det faktiskt känns.

Livet är alldeles för kort för perfektion!

*

Först. Minimera gräsmattan. Yes you heard me, den tar svinmycket tid. Sen. Jobba med växter som klarar sig själva: marktäckare, friväxande buskage, träd som inte kräver beskärning. Gruppera ihop. Fler stensatta, hårdgjorda ytor . Och såklart det viktigaste av allt:
Välja rätt växter från början.

Det finns hur mycket lättskött som helst, men etableringsskötsel de första åren är crucial. Sköter du det är du set för resten av trädgårdslivet.

*

Vet inte om detta kvalar in, men har en kund som var tvungen att riva ett badrum i sitt gästhus för att få bygglov för att bygga sitt huvudhus. Det resulterade i ett ganska brutalt hål i fasaden.. och från deras nya, jättefina terass ser man rakt in i det.

Dom ville såklart dölja det (vilket ju är fullt rimligt) medan jag fick för mig att vi istället ska framhäva det. Så. Jag ritade in en skulptur, belysning och spaljerad växtvägg.

Vilket gjorde att det istället blev det mest framträdande blickfånget i hela trädgården. Det återstår att se om deras PTSD blev bättre eller sämre av det beslutet..

*

Kärnveds furu
För att det är varmt, hållbart och går att variera i oändlighet beroende på behandling och uttryck.

Skiffer
Tidlöst, levande och grafiskt. Kan också passa massor med olika stilar beroende på hur det läggs och vilken typ av skiffer man väljer.

Sprängsten
Då det ger tyngd och en naturlig känsla.
Det förankrar hela trädgården i platsen och har massor med användningsområden.

*

Jag tror att vi kommer röra oss mer mot medvetna trädgårdar, där inhemska växter, ekosystem och vattenhantering spelar större roll och är självklara element i alla människors trädgårdar. Så ja, mer vilda på ett sätt men medvetet designade för att bidra till något större än att bara vara fina att titta på.

Men också att designnivån höjs. Att trädgården inte bara är något ’utanför’ utan en förlängning av hemmet. Och förhoppningsvis att vi släpper kravet på perfektion.

Jag har ju en brinnande förhoppning om att att all ny teknik kan hjälpa oss att jobba mindre, så att vi faktiskt får mer tid att vara med våra familjer, i våra hem
och trädgårdar.

Att odling och någon form av egen försörjning blir mer naturligt igen. Inte som ett krav, utan som något man vill vara en del av!

♥

Tack snälla Emelie för din tid
och alla kloka insikter!

En måndag i maj och nu är vi äntligen här,
mitt emellan hägg och syrén..

På temat trädgård, vardagspussel och växtlighet kommer det i veckan en härlig intervju
med personen ovan!

Emelie Ekman driver Lolife Gardens,
och hennes vardagliga men samtidigt professionella och sunda inställning till trädgårdsdesign inspirerade mig så mycket att jag ville ställa några frågor till henne om trädgård, tid och andra utmaningar som finns
inom området..

Stay tuned!

*

Jag är uppenbarligen lite nostalgisk den här veckan,
något som säkert har med våren och alla
dess dofter att göra.

För visst gör det ont när knoppar brister, och så vidare.

Igår letade jag fram en riktig gammal trotjänare på vinden. Skickade sedan bilden nedan till min vän Zandra som fångade känslan kring plagget så fint:

“..Det bor minnen i den du, en del av en själv.
Har levt ett liv i min..”

Och det är verkligen som hon säger,
även jag har levt ett helt liv i den där gamla jackan!

Jag tror att jag köpte min första när jag åkte till Paris efter att ha gjort slut med min stora ungdomskärlek. Sedan följde den med mig hela vägen upp till Stockholm och fick genomlida singelperiod nummer två.

Där parades den ihop med svarta stuprörsjeans och alldeles för höga klackar på Rose och Fou,
en underbar tid!

Av många anledningar tog den sedan en längre paus, men nu är både ‘hon’ och jag tillbaka.

Denna gång är dock stuprören utbytta mot Barrel-jeans från Arket, allt var ju inte bättre förr..

Det vilar verkligen ett speciellt skimmer över ett plagg man burit i så många faser av livet.

Kul att ses igen, lilla vän!

*

Jag kommer ihåg tidiga morgnar när jag cyklade till skolan som barn. Daggen låg som ett pärlband på gräsmattan, och ur skolpolisernas munnar stod andedräkten som ett rökmoln.

Jag var kanske 10 år och kunde inte hejda mig från att stanna upp, ställa cykeln och gnugga de gröna bladen mellan mina händer.

*

Fortfarande, 30 år senare, är doften av Rosenrips det mest nostalgiska jag vet. Något som kastar mig tillbaka till det outtröttliga intresset för natur, blommor och djur som jag nu får återuppleva via min dotter.

Det finns ingenting som kan få mig att vara mer
lycklig, än att vi är förbi småbarnsåren. Ja, hon är bara 2,5 år och vi har en lång väg kvar att vandra, men hon är en klok, smart och framåt liten tjej som pratar
mycket, jättemycket..

Hon upplevs ibland äldre än vad hon är,
och att följa henne på våra kvällspromenader
är som att läka ett öppet sår.

*

För nu är vi här,
hon och jag på en sparkcykel genom skymningen
med doften av Rosenrips på händerna..

*