Julia Hichens

Hej,

Vet inte om det är meningen att man ska kunna vara så avslappnad som jag är här på Öland under sommaren. Har tappat konceptet tid och rum. Nu sitter jag på tåget hem för att jobba en vecka. Då hittade jag ett sååå gammalt inlägg från försommaren i drafts. Publicerar det medens jag försöker komma upp i fart och vara tillbaka i nutid. Ni kan få se hur det var lately för väldigt länge sen iallafall. Återkommer med ett nytt inlägg imorgon- kanske från framtiden?

Veckan innan midsommar.

Det regnade nästan varje dag – varmt och stilla, som en sensommar i september. Jag älskar den känslan. Blöta trottoarer, tunna jackor, lite lugnare tempo i staden. Samtidigt är tanken på sandstrand, sarong och saltvatten mer närvarande nu. Det är snart dags att byta miljö.

Veckan har som alltid handlat om att få ihop det sista: presentationer, utvärderingar, avslutande samtal. En del sena luncher och promenader med vänner innan alla försvinner åt olika håll.
Jag har hunnit med några sista inköp till landet – krokar och förknoppar från Sekelskifte, sådant man skjuter upp tills det är dags att faktiskt åka.

Provade ett par saker på rean, fick hålla i Alicias Idaho väska när hon böt om. Plockade upp vårt signaturljus för huset från Ralph Lauren, fångade en sista flaska kroppsolja från Chanel. Och så böcker – många fler än jag kommer hinna läsa, men de får ligga där ändå. På nattduksbord, på satsbord, på verandan.

Snart, snart, snart är det semester.

Midsommar och ett år vid havet

I helgen firade vi både midsommar och ett år som ägare till vårt lilla hus vid kusten. Det har redan blivit en självklar plats i våra liv – en lunga, en reträtt, ett nav för drömmar och framtidsplaner. Jag går nästan i ide när vi är här, eller snarare in i något slags varm kuvös. Tiden får en annan rytm. Allt skyndar långsamt.

Jag har alltid vetat att jag ville skapa en plats där vi kan bli gamla tillsammans. Nära havet, med en tomt som tillåter både tystnad och storslagna idéer. Trädgård, utbyggnad, förändring över tid. Något som pojkarna kan ärva och – om vi har tur – återvända till med sina egna familjer en dag.

Och nu finns den platsen. Jag är så tacksam. Så djupt, konkret lycklig.

Midsommar blev precis som jag önskade: bara vi. Massor av god mat. Läsning. Måleri. Ett stilla flöde av sådant som får livet att kännas rikt och på riktigt.

Vi bestämde oss för att inte riva ut allt.

Badrummet i sommarhuset får vara som det är – eller snarare, vi låter det jobba vidare ett tag till. Det är något befriande i att inte sträva efter perfektion överallt. Bröstpanelen får vara kvar, de gamla förvaringslösningarna likaså. En café-gardin ska upp, och tvättmaskinen ska få en mer diskret plats i rummet. Men framför allt: golvet ska få ett nytt uttryck.

Just nu tittar vi på en enkel men klassisk lösning. Kanske en heringbone i marmor. Eller en varm, beige sandsten som nästan smälter in i sommarljuset. Något som åldras fint och inte känns för nytt.

Vi har en basket wave i innerhallen i stan – lagd i samband med en tidigare renovering, mest för att vi hade marmor kvar och ville ta vara på den. Det blev ett golv vi tycker mycket om. Nu funderar jag på hur badrumsgolvet kan få svara mot det, utan att det blir överarbetat. Det behöver inte matcha exakt, men gärna tala samma språk.

Just den marmorn finns hos Stiltje, en kakelbutik i Stockholm som ofta har sådant man inte tröttnar på.

Vi tar med några prover ner till midsommar. Ser hur de fungerar i rummet – med ljuset, panelen, det lite skeva.
Vilken tycker ni bäst om?

Jag är inne i en blå period igen.
Det är inte första gången – för kanske elva år sen var blått min signaturfärg. Jag bar det i allt från skjortor till klänningar, och det kändes helt självklart. Men med tiden gled det bort. Kvar blev bara jeans, någon enstaka scarf. Resten av garderoben har länge gått i svart, vitt, ecru. Tyst och enkelt.

Men nu händer något.
Jag dras till blått igen – duvblått, marin, randigt. Det kommer smygande, som en ny vana man inte riktigt bestämt sig för än. Jag vet inte om det är sommaren, ljuset, eller någon slags inre rörelse. Kanske har jag bara tröttnat på det anonyma.

Och det är inte bara i garderoben. Jag ser blått överallt – i lavendeln som precis börjat dofta, i himlen strax innan kväll, i målningar jag stannar längre vid. Det dyker upp i inredningsdetaljer jag sparar ner, i porslin, textilier, glas. Som om något i mig letar efter blått, eller ser det tydligare än förut.

Det kan vara fröknarna – det rödaktiga håret, skolblusar, en viss typ av trygghet. Eller så är det bara en liten fas. En medelålders färgsvängning. Ett behov av att se något annat i spegeln än det jag sett så länge.

Vi får se.
Kanske blir det grönt och blekrosa till semestern. Men just nu är det blått.

Varje termin har jag och min vän Carolina en stående träff – vi går på Operan tillsammans. Det har blivit ett sätt att hålla fast vid något vackert och återkommande mitt i allt annat. Den här våren stod Romeo och Julia på repertoaren, och vi lyckades boka in oss en kväll som visade sig bli sommarens första riktigt varma.

Jag har alltid sett hösten som mitt egentliga nyår. Det är då jag börjar om. Det är då idéerna väcks, rutinerna formas, strukturen skapas. Sommaren däremot – den är bokslutet. Ett lågmält avslut, ofta utan fanfarer men med en känsla av att något har rundats av. Att året, eller kanske snarare ett år i livet, har fått sin punkt.

De senaste två åren har fört mig längre bort från det som dränerade – och närmare ett liv som faktiskt ger. Ett liv där motståndet känns sunt, inte som friktion, utan som en inbjudan till utveckling. Det har gått långsamt, men stadigt. Jag vet inte exakt när skiftet började. Kanske var det när jag slutade söka bekräftelse på de gamla sätten. Kanske var det när jag började förstå att vila inte är samma sak som att ge upp – utan ett sätt att grunda sig själv.

Längs vägen har jag haft människor vid min sida – både gamla och nya bekantskaper – som i handling, blick eller ord fått mig att känna att det jag gör har ett värde. Att jag har något att bidra med. Att det räcker. Det är inte alltid spektakulärt. Men det är ärligt. Det är hållbart.

I mitt arbete har jag hittat ett sätt att både ladda och landa. Även när tempot skruvas upp finns där nu en bottenplatta. Och privat – ja, där har vi två platser som jag skulle kalla våra safe havens. Hemma i stan, där vardagen får kännas som vår, och huset vid kusten, som fortfarande känns overkligt ibland. Vyerna. Ljuden. Ljuset. Lugnet. Det lilla livet – som visade sig vara större än vi trodde.

Snart börjar semestern. Men det känns inte som en räddningsplanka. Jag är inte slut. Inte tom. Batterierna behöver inte bytas – bara laddas. Och det är, när jag tänker efter, en helt ny känsla.

Kanske har det att göra med nykterheten. Inte i meningen absolut alkoholvägran, utan i en vidare betydelse. Att inte befinna sig där längre. Inte i flykten, i dimmorna, i det som stal närvaro. Jag har inte tagit alla steg – men jag har tagit många. Och jag är här nu. På riktigt.

Jag längtar efter den här sommaren som ett barn. Två tankar upptar större delen av mitt dagdrömmande:

Den ena är att få ligga i våra solstolar, läsa bok efter bok, höra barnen välta runt i hängmattan, känna hundens flås i skuggan bredvid.

Den andra – det märkligt tillfredsställande minnet av ömma handflator efter timmar med penseln. Allt jag ska få måla. Allt jag får göra, i vår egen takt, i vårt eget hus.

Fem dagar kvar till midsommar.
Och ett helt bokslut att vila i.

Gjorde en WISHLIST för Arts&Tea i förra veckan och jag måste säga att jag tror faktiskt det här är enda man behöver för en vår och sommar i stan, iallafall om du frågar mig. Delar den med er också om ni inte redan läser nyhetsbreven.

~ En modern tagning på Jackie jackan från Janerica

~ Det är fint att bryta av minimalism och den lite maskulina lånade kavajlooken med en feminin kjol. Den här är på min lista från Dagmar

~ Det finaste jag vet till riktigt urtvättade jeans kan vara en brun tassel loafers, dom här är från Flattered

~ En 90 talsbåge ingen borde vara utan från COS

~ Strandkorg som känns lite mer arbetad och fungerar därför extra bra även i stan, från Little Liftner

~ Jag älskar dom här stickade T-shirten från Stenströms, kan inte med vanliga t tröjor i Jersey men dom här sitter så otroligt fint.

~ Extra fint med bostneck och fickor på sommaren den här är från COS

~ klassisk kofta i den perfekta ljusblå nyansen

~ Ecru vida jeans från Jeanerica

~ Dream mask från Mantle

~ Perfekt sommarparfym med ett stänk av Iris, från Diptyque